IDA ♥ JASMIJN

 
I fyra år har det varit du och jag. Jag & Jasmijn. Ida ♥ Jasmijn. Vi blev 1, vi blev ett team & bästvänner för livet! 
Vi har gjort så mycket ihop, alla minnen, allting. Och plötsligt...tog allt bara slut...världen är inte rättvis. Onsdag den 19 december 2012 försvann min bästavän från jorden upp till hästhimmelen.
 
 
Allting började när jag var 9 år. Jag var en liten tjej som red på ridskolan och älskade hästar över allt. Efter en teorilektion när jag hade fått reda på att man kunde få börja på någonting som hette hoppspecial, att man hoppade en extra dag i veckan ville jag självklart börja på det! Tyckte om hoppning från första början alltså. Var övelycklig när jag fick göra det för mina föräldrar! Min ridlärare frågade mig vilka hästar jag önskade att rida. Jag sa snabbt "Jasmijn, Whacker, Kalif". Jag hade aldrig ridit på Jasmijn, bara sett henne. Hon var så underbart söt, därför ville jag rida henne. Dagen kom när hoppspecialen började! Och på listan stog det Ida - Jasmijn. Åh, vad glad jag blev! Gick upp och började borsta direkt, men då vart det inte lika kul längre...hon var jätte bråkig i boxen, högg i luften och ville inte stå still. Jag tyckte att hon var jättejobbig, och jag var rädd! Men jag hoppade upp och red på henne iallfall den lektionen. Jasmijn ville inte stå still när jag skulle hoppa upp.  Och sedan när vi började rida .- jiiisseeess vad hon var pigg! Kommer ihåg att jag knappt kunde hålla henne, min ridlärare sa att jag skulle styra henne med huvudet mot väggen för att hon skulle bli lugnare. Ni ska veta att jag inte tykcte om henne ALLS. Hon var jobbig i boxen, och för pigg när jag red. Min ridlärare frågade mig om jag ville fortsätta rida henne. Jag ville inte göra det, men jag vågade inte säga något annat än JA. Och tur var väl det! Det var så allt började...
 
 
Jag fick alltså fortsätta rida henna. Jag var bara 9, snart 10 år. Och Jasmijn bara 8 år! Bilden ovanför är den första bilden jag har på oss. Jasmijn och jag hade alltså inte kärlek vid första ögonkastet. Hon var min värsta häst. Men när jag fick fortsätta rida henne växte det mellan oss...det växte och växte. KÄRLEK! Vi lärde känna varann mer och mer, och blev bättre och bättre tillsammans på ridbanan också. Det var på Jasmijn jag började, byggde upp min sits & ridning och allt. Vi blev bättre tillsammans. Vet inte riktigt hur det gick till, men helt plötsligt så älskade jag Jasmijn. Det hade blivit vi. Vi hade växt ihop.  
 
Jag fortsatte att rida henne, hela tiden, varje lektion. Det gick bra, och jag lärde mig rida henne lite bättre varje gång. Det blev bättre och bättre iallafall!
Hösten 2009, samma år som jag började med Jasmijn, hoppa vi vår första start för fösta gången. KM var det, och vi var felfria förutom att ja la en volt. 
 
Jasmijn blev min absoluta favorit, och jag började åka till stallet på all min lediga tid. Borstade henne, gosade och lärde känna varann ännu mera. 
 
 
När höstterminen 09 var slut ringde min ridlärare Jojjo till min pappa. Hon hade sagt att hon tyckte jag och Jasmijjn kämpade på bra, och att vi hade blivit duktiga, så hon undrade om jag och Jasmijn ville börja träna  för Cia istället! Cia var klubbens "riktiga" hopptränare eller vad man kan kalla det. Jojjo fick man gå på hoppspecial innan man kom in till Cias när det blivit en plats där ledigt. Och jag, lilla 10 åriga jag skulle få börjaa hoppträna för Cia Tenggren med de äldre större, duktiga tjejerna! Ni vet det dom som man kollade upp på när man var liten och tyckte var jätte stora, duktiga och allt. Jag började träna i den gruppen för Cia. Det var jättekul, men lite nervöst, jag var ju inte lika duktig som de andra.
 
Inte långt efter jag börjat där, så frågade Cia om jag och Jasmijn ville åka och tävla, och jag ville det såklart! Vår första tävling var vintern 2010 på Storvik Ovansjö Ridklubb. Allt var nytt och roligt. Hade ingen erfarnhet av tävlingar, lastning osv. så bästa Frida Blomqvist följde med och hjälpte till och det var jättesnällt.
 
  
 
 
I LDn var vi felfria! I LCn fick vi ett stopp. Vart jättteledsen över det då, men inte så kosntigt, liten och dålig förlorare, då brukar det kunna bli så ;) 
 
Vi fortsatte att starta lite tävlingar. Våran andra tävling var hemma på klubben, tro det eller ej, men sant är det...vi startade en reg. LC och debuterade LB, regional den också! Då hade jag ingen som helst kolla på alla klasser och höjder, men nu tycker jag det var jättebra gjort av oss, andra tävlingen och LB. Det var min tränare som anmälde mig oxå ;) 
 
 
Kan inte påså att stog direkt snyggt ut, tur att man blir bättre och bättre ju mer man tränar!
 
2010 utvecklades vi jättemycket. Under vårterminen, alla tävlingar, träningar och alla mysiga stunder i stallet blev vi ännu starkare ihop. Vi han starta en tävling på sommarlovet innan de gick ut på bete. Vi åkte till Svärdsjö på våran första ute tävling. Nu var det LC / LB som gällde, på riktigt. Det såg mycket bättre ut än va det gjorde på de första tävlingarna. Min sits var stadigare, och du blev hela vi stadigare. Det gick jättebra på den tävlingen! I LCn var vi dubbelnolla och placerada oss som 3:a! Förstå hur glad jag var! I LB n fick vi ett stopp. 
 
Glada tejer efter första placeringen! 
 
Efter Jasmijns sommarlov var det dags för mig att få ta hand om Jasmijn själv, för första gången och rida igång henne efter betet. Jag var så glad, jag verkligen insåg då att det var jag & Jasmijn ♥ 
 
 
Jag får inte glömma hopplägret som var under sommaren också. På det lägret utecklades vi mycket på några få dagar. Min fina lilla ponni!
 


 
Åh vad liten jag / vi var hihi :) 
 
 
 
 
 
Sitsen började sitta nu! Och J och jag hade verkligen fått upp ett förtroende, en känsla, en band. Vi litade på varandra nu! Och då vart hon såklart mycket mycket lugnare och mysigare i boxen, nu när vi kännde varann! 


Efter sommaren var det tävling på klubben igen. Lite bilder...
 
 
Sen var det slut på tävlingar för den terminen. På träningarna utvecklades vi ännu mera, hela tiden! Som det ska vara. 
 
Det var dags för klubbmästerskapet igen. Vi laddade upp rätt, och det gick super bra! Vi var dubbel nolla, med en jätte bra känsla och tid. Vi blev 2:a placerad! 1:a kom stallets största d-ponny och var en halv sekund före. Surt, men super nöjd! Det här KM resultatet tycker jag verkligen visar hur mycket vi utvecklades 2010. 2009 satt jag i sadeln ostadigt och skumpade och nu red jag bra och var 2:a klubbmästare av alla ryttare och ponnys! 
 
Året gick, slog över till 2011. Vi var topp! Jag älskade verkligen Jasmijn ♥ Det var jättekul att träna, tävla, rida, och göra allt med sin bästavän, sin andra halva. 
 
Vi startade tävlingsåret med att vinna LC! En sån otroligt härlig känsla! Våran första vinst. Grymt var ordet. Nu var vi hugget, vi var som bäst!
 
 
Vi fortsatte så, tog hem placering efter placering. Tillsammans klarade vi det! Vi tävlade jättte mycket, och det var så roligt tyckte jag och J. Innan sommaren, hade vi med oss 1 rosett varje tävling utom 2. Ja, man kan faktiskt komma placerad när man ramlar i omhoppningen också ;) 
 
 
 
 
 
 
 
Så roligt vi hade! Allt var perfekt. Vi gjorde så mycket roligt. Det är faktiskt inte bara tävlingarna som räknas. Utan allt runt omkring, jag tror alla hästmänniskor förstår vad jag menar, när man får en speciellt band med en häst, är det så underbart. Jasmijn och jag hade sånt band ♥
 
 
Kolla tekniken & glädjen! Kolla min stjärna! 

                           
                        
                           
                           
                           
 
Jasmijn o jag var inte bara bra på att hoppa och tävla, utan också på att klä ut oss. Vi vann titeln för bästa utklädnaden på en maskeradhoppning :) 
 
 
                                   
                                  
                                        Söta prinsessor va? ♥ Jasmijn iallafall :) 



Det fortsatte bra. Jasmijn och jag var på topp. Det var vårat topp år. Men sista tävlingen vet jag inte riktigt vad som hände. Stopp i båda klasserna...jag red dåligt, och Jasmijn hade en dålig dag. Sånt händer! Sånt man får ta! Allt kan imnte vara bra hela tiden, faktiskt. 
 

 
När sommaren fortfarande höll i sig red vi ute på gräsbanan eller red på terrängen. Två utav våra favoriter! Galoppsträckorna över den öpnna gröna fältet. Så härligt! Både jag och Jasmijn älskade allt som hade med fart och fläckt att göra, liksa mycket som mysiga stunder i stallet.
 
På hösten fortsatte det att gå bra igen. 
Kan ju faktiskt ta 2011's KM resultat också. 
I grunden så var vi 0:a. I omhoppningen så vart vi utelsuten. Varför? Jasmijn stann-hoppade på 2:ans hinder, och jag flög fram på halsen, och då trilla jag tyävrr av.
Det var stilbedömmning också, och jag & Jasmijn hade flest poäng av alla! Jag var jätteglad över det, ännu ett "bevis" på att vi faktiskt har utvecklas och blivit bra tillsammans. 
 
 
Innan 2011 var slut hoppade vi en del Pay & Jumper, som det gick super bra på! Allt satt som ett smäck. Jag var så taggad till vårat sista år för då skulle vi vara bättre än bäst, och kanske till och med ha debuterat LA. För på träning klarade vi det. Det gick så bra, vi hoppade LA höjder på träning så varför skulle vi inte kunna klara det på tävling? Jag var jättelycklig, allt var så bra. 
 
 
Me & my bestfriend! 
 
2012 kom. Till en början var det toppen. Sen blev allt svart...
Vi fortsatte att ladda upp inför årets tävlingar. Första tävlingen var den 19 feb på hemmaplan, och skulle starta upp med en reg LC & LB.Det gick jättebra träningarna, och jag började räkna ner dagarna till tävlingen. Tills en vecka innan det var dags, blev allt svart. Något var fel, någat hade hänt. Något hade hänt min lilla prinsessa. Hon var halt. Jag vart så ledsen...tyckte så synd om Jasmijn för att hon hade ont. Vi som skulle ha det bästa året! Det fick bara inte bli såhär. 
 
 
Hon fick vila vila o vila. När det såg bra ut igen, började jag att sätta igång henne. Det gick bra! Hon var glad framåt. och jag med. Glad för att det kändes bra, och att hon höll på bli frisk. Och det blev hon! Efter igångsättningen började vi komma igång och träna som vanligt.
 
 
Men nej. Hon blev halt igen. :( Something  was wrong. Jasmijn fick åka in på kliniken. Hon blev behandlad av vetetrinären, och sedan vila innan jag fick börja rida igång henne igen. 
När jag fick och kunde börja rida henne, så vart det mycket uteritter. Även fast J inte var på topp, för att vi inte kunde vara ute och tävla så var rida igång veckorna roliga ändå. Vi red i skogen och hade kul fast allt inte var perfekt. Man kan faktiskt ha roligt trots att något annat är tråkigt :) Särskilt när man är med sin den man älskar!
 

 
Vi hade så roligt då, ändå! Det var så härligt att rida ute i skogen, och det älskar Jasmijn, och jag för den delen. Så en perfekt komo till att bli frisk snabbare, tycker jag. Allt gick bra och J blev bra. Så då kom vi igång med den vanliga träningen igen så småning om. Vi hann ha en hoppträning, innan det vart samma sak igen. Jag förstår inte vad de som var fel! Jasmijn var halt igen, IGEN. Hon hade ont i alla ben, det ena benet ena gången andra den andra gången.  Det var något som inte var bra :( 
 
Hon var in på kliniken flera gånger, fick behandling osv. Och nu fick J vila från och med hon var halt för 3:edje gången, hela sommaren och betet till v.30. Då såg hon bra ut igen, inget fel på henne. Så du var det igångsättningen igen. Gick super, som alla andra igångsättningar vi har hunnit med...
 
 
 
Samma saga, samma visa. När hon var bra, hade inte ont, och var inte halt hade jag henne på en dressyrträning. Och då hände det igen, hon vart halt. :( Någonting spökade fortfarade i hennes ben, när det blev för mycket ansträngning. Lille vännen, så synd jag tyckte om dig. Det var sista gången jag satt på din rygg den träningen... 
 
J var in på kliniken, blev behandlad om och om igen. Men inget blev bra, inget hjälpte. Nothing. Ni kan inte ana hur många tårar som runnit ner från min kind under 2012 av alla tråkiga saker som har hänt med Jasmijn :( 
Den 17 September fick jag beskedet att Jasmijn skulle avlivas. Veterinären rekomenderade det, då inget blev bättre. Den dagen började den jobbigaste tiden....att veta att snart kommer inte Jasmijn finnas mera, det var så jobbigt, hemskt. 
 
 
Från och med den dagen dröjde det länge, flera månader innan hon var borta. Under den tiden, sista tiden med dig var lika jobbig som underbar. Underbar för att jag njöt så mycket av att vara med dig, och det är med dig jag var som lyckligast. 
Även fast Jasmijn hade ont, var hon nästan med lika mycket spring i benen, så mycket promenader var vi ute på. Mysiga prommisar! Och många timmars mys i stallet blev också såklart. 
 
  
 
 
 
Jag tog vara på tiden som var kvar tillsammans. Grät då och då, blickade tillbaka på på hur mycket vi hunnit med och gjort tillsammans. Vilket band vi fått, och hur rolig och underbar åren tillsammans har varit!

 
 
Våran resa...började med att Jasmijn var min värsta häst. Gillade henne inte alls, ville inte fortsätta rida henne. Men gjorde det ändå, bara för att jag inte vågade säga att jag inte ville. Sen fortsatte allt bara frammåt...vi växte ihop. Det blev vi. Och vi utvecklades och blev ett bra ekipage. Vi fick ett band som var jätte starkt. Vi blev bästavänner, vi litade på varandra. Vi hade kul tillsammans. Det var verkligen "du och jag till döden skiljer oss åt" för mig och Jasmijn. Vi fick 4 underbara år tillsammans, men det kommer alltid vara vi iallfall, i hjärtat. ♥ 
 
 
 
 

Den 19 december 2012 försvann du från jorden...från mig, allt och alla. Tårarna vill inte sluta rinna. Att förlora sin bästavän är det jobbigaste som finns...min andra halva försvann. Min söta prinsessa till ponny. Jag finner inte ord till hur mycket jag saknar dig, hur ledsen jag är. Men jag vet att du har jättebra nu också, nu när du inte har ont och kan galoppera på det evigt gröna ängarna. Ni ska veta att jag grät när jag skrev detta. Det är inte lätt dethär...Ingen kan förstå vad jag och Jasmijn hade, vad vi delade. Att lära känna ett djur sådär, som man kan lita på till 110, dela glädje och sorg. berätta allt för...är underbart. Nu kan jag inte prata med min allra bästa vän längre. Aldrig träffa henne, aldrig se henne...kan inte göra nånting här nere på jorden. Nu är hon borta. Bara borta. Men aldrig försvinner du ur mitt hjärta Jasmijn, du kommer alltid ha en stor speciell plats i mitt hjärta. ALLTID!
Jag älskar dig mest av allt ♥ ♥ Starkaste stjärnan på himmelen, vackraste ängeln ♥ JASMIJN ♥

 
 

 

An angel was just sent back to heaven....I will always love you ♥



 
 
 

Kommentarer
Postat av: Matilda

OM DU BEHÖVER TRÖST SÅ FINNS JAG FÖR DIG <3

2013-01-04 @ 22:24:50
Postat av: Sara Fryk

Så fint ida. nästan så ja vill gråta lite också <3

Svar: Aww <3
Ida Woxlin

2013-01-05 @ 14:48:57
URL: http://sarafryk.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress/hemlis: (endast jag kan se)

URL/Din blogg:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0